När internet var i sin linda skapades
domännamn för ett enklare sätt att komma ihåg IP-adressen till specifika datorer på Internet. Med globaliseringen och kommersialiseringen av Internet har domännamn fått en ny betydelse som namn på verksamheter. Domännamn är nu mycket synliga i verkligheten - du ser dagligen säkert hundratals domännamn på tv-reklam, skyltar, annonser i tidningen och även på sidorna av bussar. I dessa nya skepnader kan domännamn ibland hamna i konflikt med varumärken och andra traditionella affärsbeteckningar. Två faktorer förvärrar denna konflikt. För det första är ett domännamn globalt och unikt medans varumärken kan överlappa varandra både i branscher och geografiska platser.
För det andra så är det vanligt att många Internetanvändare gissar sig till domännamn eller stavar fel när de skriver in domännamn. Domännamn som baseras på intuition och misstag blir därför värdefulla tillgångar.
Domännamn och Uniform Dispute Resolution Policy (UDRP)
För att förstå hur domännamnstvister hanteras i dag , är det viktigt att ha en grundläggande förståelse hur förvaltningen av domännamnssystemet fungerar. Fram till 1998 administrerades domännamnssystemet av den amerikanska regeringen genom avtal med Internet Assigned Numbers Authority (IANA) och Network Solutions , Inc. (NSI).
IANA administrerade domännamnssystemet genom Jon Postel , som hade erbjudit sig att hålla en grundläggande lista över IP-adresser och deras motsvarande värdnamn. NSI registrerade domännamn för toppdomäner av
.COM,
.NET och
.ORG.
Kommercialiseringen av domännamn
Med den ökande globaliseringen och kommersialiseringen av Internet stod det klart att USA inte längre skulle behålla kontrollen över domännamnssystemet (
DNS) . Den amerikanska regeringen beslutade att det skulle vara bäst att privatisera förvaltningen av domännamn och IP-adresser . Som ett resultat har ansvaret för domännamnssystemet överförts till Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (
ICANN).
Ett av de uppdrag som ICANN skulle genomföra var att öppna för konkurrens för registrering av domännamn. Konkurrensen började via en testbädd i april 1999 , och domännamn i toppdomänerna .COM, .NET och .ORG kunde nu registreras genom olika registrarer. Även om dessa registrarer fanns i flera länder var ICANN den organisation som ansvarar för genomförandet av regelverk och upprätthåller auktoritet som rör de generiska toppdomänerna.
En annan viktig del av ICANNs roll var att utveckla och genomföra en enhetlig tvistlösning policy (
UDRP) som ett alternativ till att vända sig till rättsväsendet för att lösa tvister om domännamn.
Nationella toppdomäner (ccTLD)
Det finns en nationell toppdomän för varje land. Registret för varje landsdomän sätter sitt eget regelverk för registrering av domännamn och tvistlösning . Ett sådant regelverk varierar kraftigt mellan olika toppdomäner. Dessa toppdomäner var ursprungligen tänkta att vara begränsade till sin egna geografiska område men registreringsbestämmelserna för olika landsdomäner har utvecklats på olika sätt. Vissa begränsar sig till att endast tillåta företag eller privatpersoner i det egna landet att registrera domännamn (Korea , Japan) men de flesta andra tillåter att vem som helst i hela världen att registrera domännamn. Man brukar kalla detta "först-till-kvarn"-principen. Således kan domännamn registreras i
.NU (Niue),
.TM (Turkmenistan),
.SE (Sverige) , m.fl. Vissa toppdomäner begränsar antalet av domännamn som ett företag kan registrera som exempelvis
.NO (Norge). Några toppdomäner har valt att endast tillåta registrering under subdomäner som exemelvis
.CO.UK och
.ORG.UK.
Hittills har ICANN hållit sig undan när det gäller hur ett land väljer att sätta upp sitt regelverk för tvistlösning av domännamn. Nationella toppdomäner är inte bundna av UDRP men ett stort antal toppdomäner har ändå valt att införa UDRP som tvistlösningsmetod.
Är det inte alltid "först till kvarn" som gäller när man registrerar domännamn?
När de gäller de generiska toppdomänerna som exempelvis .COM, .NET och .ORG så är regeln "först till kvarn" som gäller, dvs att den som registrerar domännamnet först i god tro och med legitima intressen för domänen har rätt till det. Eftersom man som domännamnsinnehavare är bunden vid regelverket får man inte göra intrång på någons varumärke eller på något annat sätt ignorera Registreringsavtalet.
I vissa toppdomäner kan ägare av varumärken ha förskottsrättigheter vid registrering av domännamn. Kontrollera individuella registreringskrav innan du påbörjar en ansökan.
Vad är ett varumärke och varför är det särskilt skyddat?
Ett varumärke innehåller ett ord, namn, symbol eller en kombination, som används eller är avsedda att användas i handeln för att identifiera och särskilja varor från en tillverkare eller säljare av varor från en annan samt att ange källan av varorna. Kort sagt är ett varumärke ett varumärke.
Konsumenterna dra nytta när varumärken är skyddade. Genom att hindra någon annan än varumärkesinnehavaren från att märka varor med varumärket blir konsumenterna skyddade mot förfalskningen och bedragare. Det uppmuntrar varumärkesägare att upprätthålla högkvalitativa varor så att kunderna belönar dem genom att köpa deras varor. Konsumenter och varumärkesägare gynnas varumärkeslagstiftning.
Varumärkesägare spenderar mycket tid och pengar för att skydda särskiljningsförmågan av deras varumärke. När varumärken har blivit utspätt till den punkt där allmänheten inte längre tydligt känner igen dem en viss tillverkare förlorar de sitt värde till varumärkesägaren eftersom de inte längre lockar kunder till sina speciella varor. Varumärkesägare måste vara vaksamma för att se till att deras varumärkes rättigheter inte kränks och att deras varumärken inte blir utspädda eller generiska.
Med starten av Internet och användningen av domännamn har varumärkesägare presenterats med en helt ny uppsättning problem. Det är ofta för dyra för att registrera varje variant av ett varumärke i varje toppdomän. Därför måste varumärkesägare se till att de människor som registrerar domännamn som är liknande eller förväxlingsbara med ett varumärke inte använder domännamnet på ett sätt som inkräktar på varumärket. Ett sätt att se till att ägaren av varumärket inte kommer att förlora sina rättigheter i varumärket är att lämna in ett UDRP klagomål så att panelen kan avgöra om domänen registrerades för att dra otillbörlig fördel av varumärket.
Hur kan jag identifiera ägaren av ett domännamn?
Det snabbaste sättet är att använda verktyg som
WHOIS. Denna tjänst är dock inte auktoritativa eftersom de bara länkar till databaser i andra register men det kan ge en mycket god fingervisning vem ägaren är eller var man kan fortsätta leta.
